Göteborgsbandet Hardcore Superstar kom till Tyrol för att göra sin enda Stockholmsspelning under turnén med sitt nya album, Dreamin in a casket.

Mestrock var på plats för att få några ord med Martin Sandvik och Magnus "Adde" Andreasson från bandet.

Hur känns den nya plattan jämfört med tidigare album?

Martin: Dreamin in a casket är ju lite av en uppföljare på förra plattan Hardcore Superstar, men nu känns det som vi fick till det precis som vi ville ha. Tidigare har både det japanska och engelska skivbolaget sagt hur vi ska göra och det resulterade bara i att vi blev snurriga. På nya har vi har både proddat och skrivit själva till 90 procent och nästan hela plattan är inspelad i hemma studion. Vi gjorde klart hela plattan innan någon fick lyssna på den och nu känns det som att vi både hittat vårt sound och har en platta vi kan konkurrera med ute i vrkligheten.  

Dreamin in a Casket har väl till största del gjorts av er två?

Adde: Ja. Eller det är så att alla som har inspiration träder fram och man måste vara stor nog att inse när man inte har det. Men vi har vart så på det klara med hur vi vill ha de två sista plattorna så att det varit ganska lätt att göra dem. Nästan för enkelt. Men det är nog det som kallas för flyt och inspiration.

Vad var det som gjorde att inspirationen kom nu?

Adde: Det började med att vi körde in oss själva i väggen på tredje skivan, No Regrets, åkte till USA och betedde oss som svin. När vi kom hem sa vi att vi tar och laddar om batterierna och eventuellt lägger ner bandet. Pausen varade i 10 månader och under denna tid hann inspirationen komma tillbaka. Det var som att se sig själv ovanifrån och då var det plötsligt klockrent vad vi ville göra.

Martin: Framför allt gjorde vi precis så som vi ville! När vi började spela in Hardcore Superstar-plattan hade vi inte något skivbolag. Vi lämnade Music for Nations efter No Regrets och det var skönt att inte ha något skivbolag i ryggen. 

Var Tomas "Silver" Lifvenborgs avhopp på gång redan under produktionen till Dreamin in a casket?

Adde: Traditionellt sett brukar ju gitarristen skriva alla låtar men vi hade märkt att det var något på gång och det är nog också därför som jag och Martin gjort så mycket. Han hade varit mycket till och från men på slutet var det nästan bara ifrån. Han mådde verkligen inte bra av att leva det livet vi lever. Men vi är jävligt goda vänner och respekterar hans beslut.

Hur påverkade Silvers avhopp turnén?

Martin: Silver kom i London innan soundcheck och sa att han var tvungen att prata med oss. Efter han berättat om sitt beslut sa vi att "vi åker till Australien om tre dagar och vi måste ha en gitarrist, du måste följa med". Men han mådde så dåligt så det gick inte. Vi andra fick lite panik och började bolla gitarrister i huvudet men det var Silver själv som sa att vi skulle ta med oss Vic, som var förband åt oss med Crazy Lixx. 

Adde: Silver sa att "han är en av de få som kan göra det jag gör om inte bättre" så vi frågade. Han blev alldeles skakis men tackade ja såklart. Vic hade tre dagar på sig att repa in 1,5 timmes konsert. Helt otroligt att en kille kan få in det; alla tonarter och allting! Och nu är han vår nya gitarrist.

Hur påverkas familjelivet av karriären?

Adde: Klart som fan det påverkas. Om en är vanlig dödlig 8-16-arbetare är tillsammans med en musiker är det väldigt påfrestande. Jag har det ju lite bättre tack vare att vi båda är i samma bransch. (Adde är tillsammans med Jannike i Crucified Barbara. Reds anm.)

Martin: Jag tycker nästan det är jobbigare då man spelar in plattan för då är man hemma, men ändå inte. Man är alltid i replokalen och när man är hemma är man helt borta i huvudet och hör inte vad hon säger ändå.

Vad tycker ni om groupies?

Adde: Ja, dee finns ju. Det är bara att välja om man skulle vilja men det var kul de fem första åren.

Martin: Om man håller på för mycket blir det nästan destruktivt till slut, man är ute och super och vaknar nästa morgon och har ingen aning om vem som ligger brevid.

Vem är mest populär?

Adde: Jocke är ju sångaren och sångaren är ju alltid populär, men Jocke har alltid vart så cool med det där. Han har precis skilt sig efter tio åra giftermål och har aldrig varit otrogen under den tiden. Men nu är han ju som sagt singel. Och är man singel efter så lång tid ska man fan knulla som fan.

Vad har ni för speciella ritualer innan en spelning?

Adde: Vi måste alltid ha en Jägermeister på vår raider och tar några shots innan, samtidigt som vi har en sådan liten skrikramsa.

Hur skulle ni beskriva en bra spelning?

Adde: Det är när giget är ett kontrollerat kaos och vi sprutar ut sån energi så det smittar av sig på publiken och det kokar när man går av scen.

Martin: Första spelningen med Vic. Det var ju småfel och så, men det är inte det man ser. När man tittar ut och ser att "fan vad publiken gillar detta" - då är det bra.

Firar ni alltid en spelning efteråt?

Adde: Ja, det blir ju ett par öl och vi pratar alltid igenom spelningen. Men vi fokuserar bara på det positiva - aldrig något negativt. Det gjorde vi i början men felen är man ändå medveten om så man behöver inte gapa och skrika om det. Det gör inte att det blir bättre nästa kväll.

Martin: Om man hela tiden fokuserar på negativa så sätter man bara sån prestationsångest på sig själv som gör att man har ångest på scen.

Hur är relationen till Lillasyster och Crash Dïet som ni spelat med flera gånger innan detta gig?

Adde: Grym!

Martin: Crash Dïet kände vi inte innan turnén och man kände sig lite stressad över om det skulle fungera. Men det tog två timmar och sen var vi bästa vänner

Adde: Turnén fick ju smeknamnet Match made in Heaven för vi hade så sjukt kul. Lite för kul eftersom vi fick avbryta tidigare på grund av för hårt festande!

Hur ser framtiden ut?

Martin: Det jag ser fram emot så jag kokar är att skriva låtar med Vic. Nu är vi eld och lågor, en sån här stämning har vi inte haft sen första plattan.

Adde: Det märks verkligen vilken skillnad det är nu när vi är fyra som vill fram.

Vic kom till mig i söndags klockan halv tolv och vi har inte gjort annat än spelat. Vi spelade fram till fem på morgonen för att sedan kliva upp klockan sju och åka iväg. Det är nästan så man får dämpa sig lite. Vi är såna musikbögar!

Martin: Vi kommer eventuellt att vara för band åt ett stort band i höst efter turnén och alla festivaler.

Vad hände egentligen på Grammisgalan?

Adde: Det var bara fest som vanligt, vi blev fulla som fan!

Martin: Det blir så när man sitter vid samma bord som Lillasyster och Crash Dïet och Mustasch sitter vid borden brevid.

Adde: Vi sa åt dem att sitta med oss istället. Till och med den där kristna jäveln, Carola som satt längre bort blev nyfiken och kom bort till oss. Det blev ganska mycket sprit för henne och du kan ju gissa varför hon åkte i bakluckan på väg hem!

Lever ni endast på musiken eller har ni något sidojobb?

Adde: Vi lever på detta. Men Vic är sopgubbe i Malmö, haha. Han har precis sagt upp sig.  Eller han kanske jobbar med sopor fortfarande - en annan sorts bara!

Några korta med Hardcore Superstar:

Första och bästa konsert?

Martin:  Iron Maiden - Piece of mind var min första och Mastodont var den bästa.

Adde: Kiss - Animals lies var den första. Bästa var Iron Maiden -07.

Spelning i Sverige eller utomlands?

Båda: Sverige

Adde: Jag måste få lägga till Finland inom parantes. Men Japan och Italien har alltid varit vårt Mekka. Japan har en väldigt annorlunda publik, det är knäpptyst innan och efter konsert men helt galet under tiden man spelar. Sen när man spelat klart går de som står längst bak ut först och folk väntar.

Intervju med ungdomstidning eller vuxenmusik tidning?

Båda:  Absolut en vuxenmusik tidning!

Adde: Ungdomstidningar har alltid så töntiga frågor, som vilken är din favoritfärg och så vidare.

Schalger festivalen?

Adde: Aldrig schlager. Jag tycker inte om TV. Serier går bra men såna produktioner blir för käckt för min smak.

Sälja många skivor eller spela för många personer?

Båda: Spela för många personer!!